"Stackars dig

som kommer från ett sånt land där flickor tvingas gifta sig med någon som familjen har valt. Stackars dig som kommer från såna länder där du inte får lära känna din blivande make innan du gifter dig med honom. Stackars dig som kommer från såna länder där du måste vara hemma och ta hand om din man och blivande barn.
Stackars dig som inte kommer ha någon möjlighet att jobba och ha den friheten som vi svenska kvinnor har. Stackars dig som säkert kommer misshandlas eller rentav kanske bli bränd för att du vägrar gifta dig med den man som din familj har valt ut. Stackars dig som måste stå först under din fars bestämmelser och sedan under din makes. Utan att ha någon somhelst talan.

Stackars, stackars dig"

Dessa ord fick jag höra av en låntagare häromdagen när jag jobbade. Rent allmänt om oss flickor från mellanöstern men också som en mödömkan mot mig. Att jag på något sätt skulle befinna mig i den situation hon läser om i tidningar och böcker.

Men den bästa kommentaren som de alla( svenskar som vill betona att de inte är främlingsfientliga på ngt sätt) lägger till med är; "ja, jag känner många invandrare. Jag har jobbat med många. Min granne är invandrare..bla bla bla"

Som om det ger dem en sorts rättighet att vräka ur sig en massa skitsnack om ngt de inte alls vet om, men som de ändå vill visa har en viss förståelse för.
Hur kan man ha förståelse för ngt man inte vet ett dyft om. Har man förståelse och förstånd ska jag kanske säga så borde man veta bättre än att kläcka ur sig såna kommentarer.
Jag vill inte höra en massa skitsnack. Jag är inte intresserad av att höra en massa skitsnack eller att x's granne kommer från y land.

Jag förnekar inte att det tyvärr finns flickor som lever i den familjesituation där patriarkatet styr. Där familjevärderingar och heder går före ett människoliv ett människoöde.

Jag vill bara inte höra det eller få medömkan från någon som inte vet ett dugg om mitt liv och min familj. Verkligen inte under arbetstid.