så såg situationen

ut för de kurder som levde i Turkiet för 40-50år sen och det lustiga är att det fortfarande ser ut så.

språk

..."De kurdiska barnen var få. Av rädsla, vågade vi inte prata kurdiska med varandra ens på rasterna, eftersom vi visste att de turkiska barnen skulle skvallra på oss och att vi då skulle få stryk. Lärarinnan trodde att hon skulle kunna läsa oss turkiska med våld. Att kunskap kräver tid och kärlek förstod hon inte.
Snart fanns inte en fläck på min kropp som inte hade ett blåmärke eller en svullnad.
Ibland blev fröken så arg att hon inte nöjde sig med linjalen, pekpinnen eller sina egna fingrar utan använde tänderna. Hon la en bit av sitt klänningstyg på min arm och bet hårt i den av ren ilska. Eftersom hon ansåg mig vara smutsig ville hon inte bita direkt i skinnet..."

Ur Mahmut Baksis bok "Minnen i exil"

ett tfn samtal

"Folktandvården Östergötland"

-ja, hej jag skulle vilja ställa mig i kö.

"Vad har du för personnummer?"

jag ger kvinnan mitt personnummer

"Ja, nu hittar jag dig. Serevaya, är det det du heter?" sa hon med löjlig röst

-Nej, det är det inte, Sureyya, heter jag!

Att det ska vara så jäkla svårt att uttala eller ens anstränga sig för att uttala namn som inte är traditionsenligt svenska.
Jag begriper inte för fem öre hur denna kvinna kunde få Serevaya utav Sureyya. Är hon dyslektikter, eller (intet ont om dyslektiker)
Jag är bara så trött på att talas om integration hit och dit, respekt för det som är "annorlunda" och en massa annat skitsnack.

Det enda jag vill är att mitt namn uttalas korrekt.

Det är så mycket

jag vill skriva om. Så mycket som behöver uppmärksammas.

Jag vill skriva om den pågående rättegången i ett uppmärksammat våldtäktsfall, där förvsarssidan bl.a. räknat upp antalet sexpartner tjejen haft, vilka ställningar etc. Det har ingen som helst relevans och är så oerhörd kränkande för offret.

Jag vill skriva om alla kvinnor som utsätts för våld av sina fd. partners. Män som inte kan acceptera att det är slut och måste ta till våld och i värsta fall mörda-allt för att "om inte jag får henne, ska ingen annan ha det heller". WAKE UP!!!!!!!!!! Kvinnan är inget jävla objekt som du kan äga. Det är en egen individ med rätt till ett liv i lycka och harmoni. Det är lustigt; varför måste alltid män ta till våld och i många fall även mörda. Är det så svårt att acceptera ett NEJ!!!!!!!!!

Jag vill skriva om krigens offer. Det krig/ockupation som pågår i Irak. Om de människor som tvingas fly från sina hem, lämna sitt land för att söka trygghet och fred någonannanstans.
Men var de än vänder sig får de kalla handen.
Inget land är villigt att ta emot dem. Allra minst USA som leder ockupationen.

Det är så mycket jag vill skriva om men det blir inte av och jag blir arg på mig själv. Men nu har jag iaf. uppmärksammat en del ämnen lite kort och det gör mig nöjd.
Ett litet steg...

sommar värme sol

och helt underbart att leva.
Det är lustigt. Halva året tillbringar vi inomhus för det är antingen mörkt eller för kallt att vara ute.
Nu när vi äntligen har sol och värme klagas det på värmen.
Skärpning!!!!!!!!!
Allltid ska det klagas än på det ena än på det andra och vilka saker det klagas om sen då. Jag mår illa.

Idag har det varit helt underbart väder (det är det fortf.)och jag har suttit inne. Inte för att det är för varmt för att vara ute-utan för att jag har utslag på hela kroppen som jag inte vet vad det är och jag vill inte riskera något med att sitta i solen.

Tenta imorgon och jag har knappt läst någonting idag. Känner mig helt apatisk. Usch

När jag

dör vill jag känna att jag har levt livet så som JAG ville det och inte så som någon/några andra ville att jag skulle leva det.
Jag vill inte se tillbaka och ångra att jag inte tog just det beslutet, eller det jobbet, eller reste just till den platsen-just för att någon annan ville det och jag var för svag för att säga nej.

Jag vill se tillbaka på livet med glädje och vara nöjd, för att trots att det inte alltid varit lätt så har jag gått min egen väg och det har inneburit mer lycka än om jag skulle ta någon annans väg.

Jag tittar inte mycket på tv och de enda serierna jag följer är Desperate housewives och Six feet under. Tidigare ikväll visades det allra sista avsnittet av den sistnämnda serien och där fick man i slutet "se in i framtiden" och det fick mig att tänka på mitt liv och min framtid.

Jag önskar

att jag var rik.
Då kunde jag köpa den bästa vården till mina föräldrar. De skulle få massage och träning varje dag. På vintern skulle jag kunna skicka iväg dem en, två veckor till ett varmare ställe där de kan slappna av och känna att de lever.
Pappa skulle få den bästa protesen som finns och mamma skulle få den bästa reumatiska vården som finns.
Pengar skulle aldrig mer vara ett problem och de skulle inte behöva slita ut sig och de kunde börja leva som "normalt" folk.

Jag önskar att jag var rik så att jag kunde ge tillbaka till mina föräldrar allt de har gett mig och mer däreutöver men mest av allt vill jag vara rik för att kunna köpa den bästa vården som finns.

Jag måste bara tillägga

att väldigt få våldtäktsfall leder till åtal och fällning.
Till och med i Sverige idag 2007 då vi ska vara så himla jämställda ifrågasätts kvinnan/offret. Hon hade druckit för mycket/ hur var hon klädd/ gjorde hon något som fick den åtalade att gå igång..

Vi kanske ska ta och sluta skryta med att vi har ett sånt jämställt samhälle

Jag vägrar vara ett offer

berättar ett våldtäktsoffer i Aftonbladet. Hon skulle bara ut och slänga sopporna och föga visste hon vad mer detta skulle medföra.

Jag kan och kommer aldrig att ha empati för dessa värdelösa ynkryggar som begår våldsbrott mot kvinnor. Jag har ingen förståelse. Det handlar om makt får man ofta höra. Är dessa ynkryggar verkligen så värdelösa att de måste förstöra livet för en annan människa, bara för att känna sig mäktiga. Bara för att under en viss akt känna att de kan flytta på himmel och jord, att de är okrossbara att de är Guds gåva till just den här kvinnan under just den här akten.

Det finns ingen rim och reson och det finns ingen förlåtelse eller "glömma bort" och gå vidare. Det går aldrig att glömma en sån händelse och det kan ALDRIG förlåtas. Man kan däremot tycka synd om denna ynkrygg och hoppas på att hans liv blir lika helvetiskt som det var för offret den där dagen/natten.

Hur

jämställt är det svenska samhället egentligen? Är det verkligen så jämställt som vi gärna vill tro att det är och som vi skryter med
Är det inte fortfarande så att det är kvinnan som är hemma med barnen om de är sjuka. Att det är kvinnan som oftast står i köket, lagar maten, har hand om tvätten??
Har jag fel? Ja, jag vet mycket väl att det inte är såhär i många hushåll, att många delar på dessa uppgifter men vi vet att det i de flesta fall inte är så jämställt vi vill tro.

Dessa är "bara bagateller" jag tar upp, kanske många tycker. Men om vi inte börjar med hemmet var ska vi då börja. Ute på arbetsmarknaden vet vi att det i de flesta yrken råder en ojämställd(kan man säga så) lönesättning. Mannen tjänar mer än kvinnan, trots samma uppgifter och lika lång erfarenhet.
Lönheförhandlingar pågår inom många olika sektorer. Jag vet att hos SKTF fick medlemmarna 10.5% på tre år. och gissa vilka som gynnades mest-jo männen. Jag begriper ingenting.

Vi kanske ska sluta upp med att skryta att vi är så jäkla jämställda när vi i själva verket knappt kommit någonvart.

Jag såg

ett himla bra avsnitt av Oprah häromdagen. Det var äldre kvinnor som berättade om att åldras och vad de önskar att de visste när de var yngre som de vet nu.
En av grejerna var att de önskade att de hade lyssnat mindre på vad andra sade och istället valde att gå sin egen väg. Att man möter som mkt människor genom sin livsresa, alla är inte bra för en men de som är bra och som ger en något ska man behålla.. Ja, ngt sådant var det.

Sen sa en av kvinnorna ngt som jag tar till mig nu strax vid midnatt. Njut av livets goda. Vill du ta en extra kaka så gör det. Livet är för kort för att tänka på kalorier hit och dit. När du dör ska du tänka, "åh vilket fantasktiskt liv jag har haft och inte åh, nej jag borde ha tagit den där sista kakan ändå.

Nu ska jag visserligen inte äta en kaka men väl en kebab och sedan sova strax efter. Man ska inte göra så men det struntar jag i. Det är gott och jag tänker njuta av livets goda..