förra helgen var helt fruktansvärd. Allt var verkligen becksvart och det var verkligen så att jag varken visste in eller ut. En fruktansvärd känsla och situation. Det var delvis självförvållat så man får väl skylla sig själv men usch vad hemskt det var.

Sen har vi denna helgen. Totalt det motsatta. Ta idag t.ex. Jag har haft en helt fantastisk dag.
Jag har suttit och fikat med två personer som jag tycker om och som jag trivs med. Vi har pratat om lite allt möjligt men jag är ju som jag är så det blev ganska mycket politik.

Det blev inget pluggande men jag har svårt att känna dåligt samvete för det. Jag behövde verkligen det fantastiska jag hade idag.

Jag är inte euforisk men jag kan se ljuset i tunneln.