Jag har precis läst ut Joyce Carol Oates bok ”Våld."
Den handlar om en kvinna, en mamma som blir våldtagen när hon är på väg hem från en fjärde-juli fest. Hon släpas in i ett smutsigt illaluktande båthus av 5-6 unga killar, kanske fler. Höga på amfetamin förgriper de sig på offret. Där våldtas och misshandlas hon. De lämnar henne blödande från mun, näsa, underliv och rektum och hoppas att hon är död. Dottern som tack och lov inte utsattes för våldtäkten blir vittne. Hon ser inte vad som händer hon hör sin mammas skrik och rop på hjälp och om det inte vore för dotterns snabba agerande efter att killarna gått, så hade säkert mamman dött. Vilket också är mammans önskan. Att hon helst skulle ha dött. Man får sedan följa rättegången och hur skulden läggs på kvinnan, på mamman.
En hemsk bok men som ändå borde läsas av alla. Detta var nämligen inte bara vad som hände i skönlitterär bok. Utan det sker dagligen överallt i världen och även i Sverige. Kvinnor blir utsatta för våldtäkt och när rättegången sen startar ifrågasätts hennes utsago och förgriparna blir offren istället.
Om vi blundar för verkligheten, för allt hemskt som sker då är vi lika skyldiga som förövarna. Passivitet kan vara värre än själva brottet oavsett vilket det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar