En mor

håller sin avkomma i sitt sköte under nio månader.
Hon ger det kärlek och näring, omtanke och beröring.
Hon planerar och drömmer. Hur kommer detta barn bli? Vad kommer det tycka om/inte tycka om. Vad kommer göra det lycklig? Kan jag göra mitt barn lycklig? Kan jag ge mitt barn allt det som jag vill ge denne? Låt inget hända mitt älskade barn.

En mor håller sitt kommande barn i sitt sköte under nio månader. Barnet föds, växer upp. Sprider kärlek och glädje. Moderns kärlek till detta barn är större än vad hela universum är.
Föga anar hon att lyckan alltför tidigt, alldeles för tidigt kommer att ryckas ifrån henne.
Barnet finns inte längre. Sorgen och smärtan är obeskrivlig. Inte ens hela universum räcker till för att beskriva denna sorg.