Kan man sätta ett pris på en person? Bör man göra det?
Tydligen så kan man och det görs-av landstingen i den dagliga kontakten med patienterna.
För att en patient ska få den vård den verkligen behöver måste hon/han genomgå en lång vänteprocess.
Jag förstår inte riktigt vad det är landstinget håller på med när man förvägrar patienten den vård de verkligen behöver. Man vrider och vänder på varenda krona och det är patienten som får betala högsta priset.
För ett tag sen fick jag beskedet att jag hade en infektion i min livmoder som troligen kommer påverka mina chanser att en dag bli mor. Jag skickades hem med lite medicin och trodde i min naiva föreställning av hur läkare är; att denne skulle höra av sig till mig och fråga huruvida medicinen hade verkat, om jag var orolig nervös, hade frågor mm. Men icke.
Jag trodde att jag skulle få lite info om vrf jag fått denna infektion och om det kan återkomma.
Men inget av det fick jag.
Min yngsta syster har skolios. Landstingets bidrag till hennes onda rygg är den årliga röntgenkontrollen och vid ett enda tillfälle rabatterade skor hos ortopeden.
Ingen sjukgymnastik får hon. Inga gymnastikövningar. Inga regelbundna besök hos doktorn.
Vid 20-års ålder kommer hon vara puckelryggig för landstinget vägrar ta sitt ansvar och kosta på henne den vård hon behöver.
En kompis till mig har haft diverse problem. Hon sökte sig utomlands och fick där utomordentlig hjälp.
Kanske är alternativet att söka sig utomlands. Kanske ska man vända sig till privata läkare för att få den vård man behöver och har rätt till. Kanske man måste vara förbannad och otrevlig för att den vård man har rätt till ska komma igång.
Men så ska det inte behöva vara. Alla har rätt till vård. En riktig grundlig vård där läkaren följer sin patient från första till sista steget.
Allt som är privatägd är mot allt det jag står för, men när det privata tycks vara det sista alternativet vad gör man då??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar