verkligen redo för EU.
Jag känner inte till någon annan stat som förtrycker sin minoritetsbefolkning lika mycket som Turkiet gör och som samtidigt kallar sig för demokrati.
Jag minns vår flykt till Sverige. Jag var fem år. Vi fastnade i Ankara i 40 dagar. Jag minns dessa 40 dagar med skräck. Vi var tvungna att hålla oss gömda. Vet inte riktigt varför men det var väl för att ingen skulle få reda på var vi var.
Men iaf. på detta hotell som vi bodde på, släpades samtliga gäster ner till hotellets källare en kväll.
Hotelldirektören stod och pratade om någonting sen tillkallade han på en ung man. Direktören slog denne unge man så mycket att han började blöda. Sedan tillkallade han ännu en och gjorde samma sak med denna.
Jag fick senare veta att det var skrämseltaktik från direktören. En varning till hotellets gäster, at om vi försökte fly eller göra något annat som han inte gillade skulle vi råka ut för samma sak.
Jag var fem år och min storasyster drygt åtta år. Detta var 1986.
21år senare sitter jag och skriver uppsats om Turkiet och EU och aldrig har min önskan att kunna tala turkiska igen varit starkare.
Jag hatar inte. Jag vägrar att göra det. Men jag glömmer inte heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar