Svd's nätupplaga och det inslag som jag läser mer ofta är där psykologen svarar på läsarnas frågor.
Några ex här "Jag och min tjej har det jättebra och vårt föhållande är verkligen underbart. Men jag har ett problem; jag måste alltid veta vad hon gör och vem det är hon pratar med/ sms:ar med. Jag snokar genom hennes tfn för att få reda på vad som skrivits..."
"Jag och min kille har ett underbart förhållande. Han är rolig, får mig att må bra och vi trivs tillsammans. Men jag vet inte varför han ska hålla på och porrsurfa på kvällarna. Jag har konfronterat honom men han säger att jag inte ska ta det så allvarligt..."
"Jag är en 30-årig kille som inte känner ett behov av att ha ngt förhållande just nu. Jag trivs med mig själv och min livsstil. Det är alla andra som tycker att jag borde ha någon i mitt liv och de förstår inte mitt val. Att vilja leva som jag gör nu.."
Varför läser jag inslagen skrivna till psykologen då, tänker ni? Det behöver jag inte alls förklara för er. Jag gör det för kanske kan det dyka upp en fråga som jag känner även passar in på mig men också för att det "fascinerar" mig vilka problem folk har och vilken uppfattning de har om lycka och ett bra förhållande/liv.
Ett förhållande där partnern konstant ska hålla stenkoll på en är inget underbart och bra förhållande. Ett förhållande där partnern tittar på nakenbilder/filmer av andra är heller inget bra och nyttigt förhållande.
Killen som trivs med att vara singel och sin livssituation är den som är lycklig. Men alla andras uppfattning om hur man ska leva gör det svårt för honom att riktigt njuta av sin situation.
Om folk inte vill ha ett förhållande så låt dem vara. Det är deras liv inte erat. Sluta moralisera och fokusera på dig själv och din egen livssituation.
Varför är det nästan ett krav att göra det? Att leva i parförhållande?
Ex 1; kvinna 28 år, utbildning, jobb, bostad, vänner-men inget förhållande= du är "ingenting"
Ex 2: kvinna 28 år, utbildning, jobb, bostad, vänner OCH lever i ett förhållande= helt plötsligt räknas du som människa och som en viktig person. Du lever enligt den mall som man ska leva efter. Du är accepterad helt enkelt.
Jag har nog aldrig levt efter den mall som man ska gå efter och jag tänker inte börja med det nu heller. Bara för att det är något man måste göra.
This is me-take it or leave it. My place my rules.
1 kommentar:
Precis som jag resonerar! Det finns otroligt många mallar kring hur man "bör" leva för att anses ha lyckats i livet. Men de mallarna passar inte alla! Och det är väldigt frustrerande med alla som nästan är fördömmande när man inte lever efter dessa mallar - de kan inte se att alla har olika mått och definitioner på lycka!
Skicka en kommentar