läser i

nättidningarna att föräldrar tycker att mor-och farföräldrarna inte ställer upp tillräckligt mycket.
Nu är ju detta precis som allt annat individuellt.
Men jag vill slå ett slag för mor-och farföräldrarna; att egentligen har de ingen skyldighet att ställa upp i vått och torrt.
Det har varit barnens beslut att skaffa egna barn och känner man inte att man kan klara den uppgiften kanske man ska tänka om en gång till innan.
Mor-och farföräldrarna finns där som stöd och kanske barnpassning men de ska inte vara där hela tiden. Att släppa av barnen hos mamma och pappa är inte rätt.
Barnbarn är livet efterätt säger de. Men betyder det också att man ska lägga sitt liv åt sidan när ens egna barn inte orkar med sina barn eller vad det nu kan vara för anledning.

Mina föräldrar lämnade aldrig oss barn hos sina föräldrar men å andra sidan kommer jag från en kultur där man lever tätt inpå och mor-och farföräldrar deltar i uppfostrandet. Men sen kom vi till Sverige när vi var ganska små och då fanns inte mormor och morfar i närheten. Men aldrig att mina föräldrar lämnade oss hos någon barnvakt för att få lite tid för sig själv.

Där kommer en annan aspekt av barn och äktenskap in. Skaffar man barn är det ett åtagande som är helt och hållet ens egen. Vill man ha tid för sig själv kanske man inte ska skaffa barn.

Nog tjatat om detta ämne.

Men jag måste bara säga en sak till. Man ser bilder på kändisar och av ngn anledning bär de alltid på barnen. Fastän barnen är stora nog att kunna gå själva. Gör man barnen en tjänst genom att göra så. Nej, verkligen inte. Finns ingen somhelst anledning att gå omkring med en femåring i armen.