idag var jag

och lyssnade på Jan Hjärpe när han pratade om Turkiet, islam och Europa.

Jan Hjärpe är religionshistoriker och professor i islamologi.

Jag kan inte säga att jag blev mycket klokare av att lyssna på honom eller att det som jag hoppades bidra med ngt i mitt uppsatsskrivande om Turkiet i EU.

Kritikernas starkaste argument mot ett turkiskt EU-medlemskap är att Turkiet är ett muslimsk land och det hör inte hemma i det kristna Europa.

Om de inte kan komma med starkare argument än så finns ingen annan slutsats att dra än att det inte enbart är religionen som är dessa motståndares problem.

Men sen om man nu ska fokusera på religionen. Hur många besöker kyrkan idag? Dop, bröllop och begravning verkar vara de enda tillfällen som kyrkan besöks. Religionen är mao en lam ursäkt för att inte acceptera Turkiet som medlem.

Att få Turkiet med i EU är ngt positivt både för kandidatlandet själv och för resten av Europa och inte minst för andra muslimska stater.

Turkiet är en sekulariserad stat. Vilket den slår vakt om. Detta redan 1923. Om jag inte minns skildes inte svenska kyrkan och staten förrän år 2000. Det tål att tänkas på.

Inte minst kan ett turkiskt medlemskap innebära att den kurdiska befolkningens fri-och rättigheter inte längre kan ignoreras längre. Det bor trots allt drygt 12 miljoner kurder i Turkiet som inte får prata eller skriva på sitt eget språk. Som inte får utöva sin kultur. Allt som är grundläggande för oss som bor i en demokratisk stat är förvägrade kurderna.